Kampen om att leva. - Del 1

Pappa brian slog mig som en lavett om min kind. ett hårt marke, det satt kvar.

market från min kind är alldeles rött och svullet av hans hårda slag.

Om jag bara kunde passa in någon gång i min familj.

om bara någon kunde säga till och ge igen mot dem för allt det dem gjort.

Jag gjorde inget mer än att spilla mat på pappas kjorta, inte mycket.

utan på axeln, han hade inte ens försökt tvätta av fläcken han fick.

och varför så pettig? han skulle ändå bara vara hemma och ha myskväll med mamma sarah. Brians händer är stora och hårda. Enormt. Darför gör det så ont, när han rör vid en, alltså slå eller vad han än gör. Sarah sitter bara och flinar när brian smäller till mig, hon tycker det är kul .. att se sitt barn plågas, att se den smärtan i mina ögon varje dag. När jag sattit talriken med matresterna på kanterna slår brian ner en knyttnäve i min rygg så jag faller ner på knä. Jag kryper snabbt in i mitt rum och låser som alltid. Jag andas djupt och smeker handen på stället där han slog mig. Inte ens lönt att gråta för. Jag är snart van.

Jag loggar in på en chatt sida där man kan snacka med nästan alla som man addat. När jag så fort kommer online som status börjar det ploppa upp massa folk som skrivit till mig. Tro inte jag är populär på det sättet, mer populär som den fula. Alla som skrivit nu är en massa duma, fula kommentarer till mig som:

'' ful, gå och dö, du har inget liv alls, dra för fan, varför ens inne här äckel, svin'' osv..

Vad har jag ens gjort dem? jag har inte bett om sånt här utseende.. det är det ända jag kan svara på alla dessa kommentarer.

Jag mår illa varje gång jag får en kommentar, jag vill inte höra eller se mer om allt elakt. Skolan tidigt i morgon, kommer bli värre. Dags att lägga sig lite tidigare. Jag vill inte ha en ny dag. jag vill inte ha det såhär varje dag.

Nu i skolan kommer det bli så mycket värre. Lovet är slut och nu är det dags för elaka saker. Detta kommer bara bli FÖR hemskt.
På vägen till skolan var helt okej, förutom att regnet som föll ner var så iskallt.

Där är det, skolan.. det hemska stället. Jag gick in med mina armar runt om mina böcker i famnen och tittade ner vart jag än gick. Inne i korridoren i skolan, stog

killarna och gapskrattade när jag gick förbi. Är det verkligen moget?
Och att jag inte vågar säga till dem, vad deras problem är.. tänk om det löste sig då. Men när jag vill säga ifrån, känns det som en stor klump i min hals bildas där.

Jag får ingen luft och mina ögon dunkar av puls från mina snabba hjärtslag.
känns som ljuset där jag går blir allt ljusare och sen mörkare.
Och då känner man ingen självkänsla mer, inget självförtroende, det är då du faller och känner ingen lust alls. Det är då du ger upp ditt hopp om det.

Jag fortsätter gå istället, till mitt skåp. Första lektionen, engelska.

Jag hade kast betyg, pågrund av ingen hjälp där hemma med läxorna, Jag blir ofta försenad eller kan inte komma till skolan av misshandel eller något annat, på så sätt missar jag mycket. Av allt mobbing kan jag inte koncentrera mig längre.
jag kommer ihåg när jag gick i 3:an. Då var allt så mycket bättre..

jag hade flera vänner överallt, jag hade även kille och en fin familj. Dem var mycket snällare då. Nu är allt förstört. För varje morgon jag vaknar vill jag inte leva, jag känner inga känslor alls. Jag vill bara gå till tågstationen och hoppa där.

Engelsklektionen gick inte vidare bra, jag somnade. När rasten kom
var killarna där direkt, skolans tuffaste gäng eller så.

Några tog tag om mina ben, andra armarna och resten huvudet.
dem bar in mig till toaletterna, där ingen brukade vara. Det var på killtoaletterna.

Dem höll kvar mig, en av killarna kissade ner sitt urin i toalettstolen.

Efter det tryckte dem ner mitt huvud dit ner. Jag ville spy.
jag hade huvudet nere i en toalettstol, med kiss i och kanter av gammalt bajs.

Dem spolade och satte mig upp på toalettlocket.

dem band fast en munkabbel runt min mun och la peppar i mina ögon.
dem gav mig ett par knyttnävar i mitt ansikte. Det var väll det jag levde för..

att få slag. Vad gör man åt sånt här? jag har sagt det till mina föräldrar som bara skrattar. Dem skulle aldrig hjälpa mig. Detta har hållt på i ett antal år, ända sen 3:an. Kommer det någonsing förbättras. Det måste vara jag som ska ändra på det.

Hålet i golvet - Del 1
- Jag sticker ut med ett par vänner nu. sa jag från dörröppningen.

- Ja, men kom hem vid sex tiden. säger mamma camilla.

- oroa dig inte, jag är inte hemma vid sex.

Jag skulle mötta dem vid straikers fikaställe, det var nere i stan.

När jag var där såg jag emma, leonard, nellie, erik och zack komma mot mig.

Dem skrattade medans dem långsamt gick och puttade på varandra.

Emma slängde sig runt min nacke och kramade om mig så hårt.

- Jag har saknat dig kelly. Över mycket. Sa emma.

Emma vände sig om efter och blev kysst av skolans finaste kille, erik.

Visst emma var min bästa vän.. men inte ens jag har fått reda på att hon har en kille! och speciellt inte en sådan snygging. Det är ju skolans snyggaste, om man säger så.
leonard och zack börjar prata om att Ray i klassen, typ den som är populärast efter erik. Dem pratade om att Ray och nellie haft sex. Hur ska man veta om det är ett ryckte eller inte? men undrar om dem egentligen har gjort det?

Jag känner mig rätt omogen, jag har inte hånglat, strulat eller haft sex osv..

är inte det omoget i min ålder, känns som alla andra har det nu.. Jag är ju 14.

Visa säger att man är fett omogen och konstig om man inte haft det än..

andra säger att man ska vänta, man ska ha oskulden kvar till man vill ta bort den med den man älskar. Jag har ingen anning, men det verkar som alla haft det i min ålder snart.

- Hej kelly! och hur mår du? vi har inte setts på länge.. sa erik till mig.

- Nej, vi har ju inte det. JAg har tappat ditt nummer. Så du har en tjej också nu?

- Ja, avensjuk eller? men det vi hade var ingenting, det betyde inte.

jag tyckte det sved till. Ja erik och jag har haft, ja inte ett förhållande men vi var på 'g' ungefär. Vi har bara kysst varandra, inget hångel utan bara kyssar då och då. Men jag tyckte det betyde för mig, jag gillade han, eller jag gillar han.

Han hade väll inga känslor alls för mig. Något jag inte vet än.

Men eftersom han gått och skaffat sig emma, min bästa vän istället och allt vad han har gjort med henne. Troligtvis gillar han henne, om inte älskar.

- älskar du henne? frågade jag.

- Va? vem?

- Emma..

- Jaha, jag gillar henne.. inte riktigt älskar henne.. inte än.

- har ni gjort mer än hångel ens?

- Varför så nyfiken på sånt här? jo vi har bara srulat, inget mer.

- Jo jag är rädd om min vän, hoppas du behandlar henne väl.. påpekade jag med lite atetyd.

- okej ta det lungt kelly.. det låter som du behöver komma över mig lite, sen kan vi snacka om mitt och emmas kyssar och förhållande.

- vem har sagt att jag vill det? jag har kommit över dig erik.

- tvivlar jag på, det verkar inte mycket bättre tycker jag.

- nej visst.. suckade jag.

Han är hopplös, även om han har rätt. nej jag har inte kommit över han.

och nu går min bästa vän emma och han och kysser varandra och har ett förhållande.. känns ju väldigt bra när jag inte ens kommit över han än.

Undrar om jag ens kommer att göra det..

- Vet ni, jag orkar verkligen inte mer idag. Jag sticker hem.sa jag

- klarar du dig hem själv? frågade emma.

- Jag följer med henne så hon känner sig lite trygg, kommer snart. sa erik.

Det var något opassande. Hur ska jag någonsin komma över erik när han snackar med mig, följer mig hem osv..

Han var nästan tyst hela vägen hem. Det var jag med. tills vi kom till trädgården

av mitt hus.

- så klarar du dig in själv eller ska jag följa med dig in till ditt rum också? flinade han.

- Det kvittar faktiskt. tvekade jag.

jag ville ha han hos mig lite till egentligen. Men är det verkligen lönt?

i vilket fall som helst följde han med in. När vi var innanför dörren, hörde vi ett par stora bankningar från min rumsdörr. Jag hoppade såklart till och erik stog helt stilla.

- vad var det!? sa erik.

- Har faktiskt ingen anning erik.

Erik öppnade min dörr. Det var ingen där. Vi båda blev nervösa och jag tog tag om hans hand. Han drog ut den lika snabbt igen och puttade undan mig lite.

- Sluta kelly, du har ju kommit över mig.

- jag vet, men det känns tryggt med att hålla en hand, du vet.

Vad ska man säga, jag hade inget att göra.. jag var tvungen att ta tag i hans hand. Vad skulle jag gjort om han inte var här nu.

Erik gick smygandes in i mitt rum och tittade sig omkring och tände lampan av sidan av väggen. Jag gick bakom han.

- det var väll ingenting då. Det kommer ju inte mer. sa erik och ställde sig till rätta igen, rakt och stadigt på golvet. Men inte så länge.. Det knackade sex sakta knackningar under honom. Han hoppade narturligtvis till och satte sig med fötterna uppe i sängen. Jag andades djupt genom hela kroppen.

En stor spricka över golvet kom till. Den öppnade sig. Både jag och erik tittade rakt på hålet i golvet med stora ögon.

- vad i .. ? stammade erik.

Hålet blev störe och en stor vind drog oss ner i det svarta hålet, både jag och erik flög ner i hålet, allt blev bara mörkare och djupare.. Jag kände inget i min kropp.

Man såg inte längre ljuset från mitt rum, jag var för långt ner.

Det värsta var att jag kunde varken se, höra eller känna erik längre.